RECENSIONER
Genom åren har Drone kunna glädja sig åt många positiva recensioner. Här nedan följer ett urval
Känner Du till någon recension som inte finns med i listan får Du gärna tipsa oss på adressen:folkmusik@drone.se
|
|
|
Katalognummer:
DROCD033
Artist: Lure
Album:
Prins i Puttalandet
"Hos Lure hamnar vi mitt i skärningspunkten mellan äldre bordunmusik och en modernare form av country-side-musik. Det är både melodiöst och svängigt. Piggt och kolsyretillsatt."
Mikael Strömberg - Aftonbladet |
"Det finns dock musikaliska läckerbitar, till exempel det sista spåret: Tösabiten, som består av en vals och två polskor arrangerat av Jonas Åkerlund. Den är verkligen härlig!"
Stephan Elg, Smålandsposten
|
"Lure är intensivt lustfyllda, akustiska, lugnare, mer romantiska och trogna den äldre traditionens sätt att låta. De hette förr Valramn och spelar nu med lättare sinne än vid debuten 1998.
Jonas Åkerlunds mångsvängiga "Finneman" jublar och dansar som albumets optimistiska gladlåt. En långlivad godbit är "Bläretudan" som maler hårt med säckpipa och lira i huvudrollerna."
Lasse Åbom, Östgötacorrespondenten
|
"Lures sättning är något originell genom att Harald Pettersson är med och spelar vevlira och lira. Här finns även en kontrabasist. Sammantaget ger det ett lätt jazzigt sound.
Musiken på skivan är mest från södra Sverige. Men även från Norge och Dalarna. ?Det är den största dårlighet? där Jonas Åkerlund sjunger är ett bra spår. Hans skånska röst ger en fin touch till denna norska visa."
Erik Svansbo, Folkbladet Östgöten
|
"Gruppen har ett sväng som liksom är mera tillbakalutat än drivande. Och en tilltalande låtblandning. Lure sätter ihop traditionella dalapolskor, spelar flera melodidrypande och Irlandsdoftande låtar av Åkerlund och tar en vacker gammal moll-pulserande slängpolska från Barsebäck. Petterssons dova "Vägen hem" surfar på borduntoner och så finns här två fina sånger. Norska "Det är den störste dårlighet" har sina svenska motsvarigheter och texten handlar om att inte få den man älskar. "Swarte skolena" är skriven av Christer Lundh och berättar om en skola för svartkonst i forna tiders Göinge.
"
Alexander Agrell, Sydsvenska Dagbladet
|
"Det finns något lättsamt och luftigt i Lures sätt att spela och arrangera folkmusik och många av spåren har klar dansfaktor. En platta att tycka om, helt enkelt."
Micke Forsberg, Lira
|
"Lure hette tidigare Valramn, men de är kvar i den akustiska musikens ofta milda och trädoftande djup. Här är eftertanke, ljusmöten av tidigare obekant och stimulerande sort; både melodier och rytmer utvidgande i det de är en oföruthörda (ett sånt ord!)."
Bengt Söderhäll, Gefle Dagblad
|
"Titeln låter som en barnsaga. Men det handlar om folkmusik, lite udda, rätt respektlöst på ett roligt sätt. Lure spelar på foten på gasen, det är mycket sväng. De plockar några låtar här och några låtar där och blandar friskt. Att det håller beror inte minst på att gruppen består av så skickliga musiker."
Winnie Gravlund, Helsingborgs Dagblad
|
Utskriftsvänlig version
VISA ALLA RECENSIONER! |
| |
|
| |
