|
ALBUM: POLSKI DANTZ |
KATALOGNUMMER: DROCD026 |
|
UTGIVNINGSÅR: 2002 |
Omslagsbild:M van Hellemont
|
|
| | MUSIKER
Sven Ahlbäck: Fiol
Ånon Egeland: Fiol och Hardingfela
Magnus Gustafsson: Resonanssträngad Fiol
Katarina Lindgren: Violone
Mikael Marin: Viola, Barockviola, Kontra
Mats Olofsson: Cello, Violoncell Piccolo
Susanne Rosenberg: Sång
| GÄSTMUSIKER
Sven Åberg: Barockluta, Barockgitarr, Teorb, Låtluta
Ingrid Söderberg: Altblockflöjt
Göran Månsson: Basblockflöjt, Kontrabasblockflöjt
Agneta Hellström: Basblockflöjt, Kontrabasblockflöjt
Kerstin Frödin: Subkontrabasblockflöjt, Basflöjt
|
|
| |
Musikhistoriens båda divergerande linjer, med den strikta nottraditionen på det ena benet och det gehörsmässigt improvisatoriska på det andra, möts någonstans i det grumliga diset vid 1600-talets slut. Anonyma menuetter och polska danser från 1600- och tidigt 1700-tal. Är det folkmusik eller barockmusik? Då var det musik rätt och slätt. Uppdelningen i genrer kom senare.
Kanske har ändå mycket av barockens estetik överlevt inom det som vi idag kallar folkmusik. I vilket fall som helst var säkert musikernas roll i förhållande till notförlagor mycket lik våra dagars jazz- eller folkmusikers sätt att närma sig sin musikgenre. En mängd förhållningssätt till notförlagor praktiserades. Det var inte ovanligt med framimprovisering av hela verk. I notböckerna kunde grundläggande och populära melodier med stämmor presenteras i mängder av variationer. Detta förhållningssätt var förankrat i retoriken . Det gällde att lära sig hantverket genom att variera en utsaga. Subjektivt medskapande stod i centrum. Att slaviskt följa förlagor uppfattades som amatörmässigt notrytteri.
Till och med en försupen domkyrkokantor i det perifera Växjö, långt från 1600-talets europeiska musikmetropoler, förstod att framföra musiken et mutatio, Idén att framföra ett verk, musikstycke eller låt så lika som möjligt två gånger i följd fanns inte i sinnevärlden. Rytmen var av fundamental betydelse. Det skulle svänga. Man skulle få lust att dansa. Det fanns ett ömsesidigt utbyte och ett ständigt flöde mellan land och stad. Härvidlag kanske sambanden var mycket större än olikheterna. Genom en ständig växelverkan mellan improvisation och komposition växte en helt ny musikform fram - det vi idag kallar barockmusik, men som naturligtvis bara var "musik" då! Dess musikaliska konstform byggde på en sorts momentary art, där framförande och komposition smälte samman.
Mot slutet av 1600-talet var musikhistorien framme vid ett avgörande tredelat vägskäl. Den improvisatoriska traditionen stod i full blom, men samtidigt växte en stramare och mer strukturerad estetik fram. Vid samma tid förankrades det friare förhållningssättet i en mera folklig tradition och de första tecknen på en folkmusik , som avgränsade sig mot konstmusikformen började skönjas. Begreppet myntades dock som bekant först i slutet av 1700-talet.
Mycket av de som vi idag kallar barockmusik var ackordbaserad - generalbas - med en fast och given baslinje att improvisera över. Hur många låtar i de nordiska länderna är i själva verket inte just nedtecknade improvisationer över sådana baslinjer!? Ett lätt romantiserat förhållningssätt skulle möjligen kunna hävda att speciella miljöer eller särskilt arketypiska spelmän producerat det som vi idag kallar folkmusik.
Att en unik repertoar verkligen vuxit fram under speciella omständigheter, specifik för området och inte särskilt likt någonting annat. Men är det kanske istället så att mycket av vår nordiska folkmusik röjer ett ursprung i 1600- och det tidiga 1700-talets mera allmänt flödande repertoar av inte minst polska danser? Utan tvekan finns det starka kopplingar till den musikaliska grunden för den tidiga pardansen i Centraleuropa. Influenser och impulser som når Sverige och Norden på 1500-talet och som så småningom tar sig uttryck som polska, pols och springlek.
I de äldsta handskrivna notsamlingarna som finns bevarade i Norden märks dessa impulsvägar tydligt ? melodierna har namn som tanz-spring auf ; sprung auf; polnischer dantz och polski danz. En stor del av de äldsta polskemelodier vi har i Norden ? med nationalromantiska förtecken odlade som just ?nationella klenoder? i ett par hundra år ? är i själva verket en del av det stora nordeuropeiska melodiflöde som går i hand i hand med den stora revolutionen ? pardansen. Innehållet i olika handskrivna 1600- och 1700-talssamlingar från hela Nordeuropa kan ibland vara förvillande likartade.
På den här CD:n tar gruppen Höök och Svenska Blockflöjtskvintetten med er på en färd över hela Norden och Baltikum bland populära 1600-talsmelodier. Låtar som dyker upp lite varstans. Oberoende av avstånd och miljö. Precis som på förra CD:n (?Höök?, 1995) närmar sig gruppen den här repetoaren på ett fritt och kärleksfullt sätt. Utan att snegla alltför mycket åt interpretations- och uppförandepraxis. Barockmusik eller folkmusik? Musik,helt enkelt!
Magnus Gustafsson |
| | RECENSION |
"Liksom gruppens förra cd Höök från 1995, är detta sammantaget en nyttig cd, med trovärdiga tolkningar av låtar från en tid innan termen folkmusik börjat användas. Barockmusik eller folkmusik frågar man i konvoluttexten - och svaret är självklart: musik, helt enkelt!"
Dan Lundberg, Svenska Dagbladet |
|
| |
ANDRA CD MED HÖÖKENSEMBLEN UTGIVNA PÅ DRONE | |
|
ANDRA CD DÄR MUSIKER FRÅN "POLSKI DANTZ" MEDVERKAR | |
|
KÖP DEN HÄR CDN! |
|
| |
|
| |
|
