Artist: Ranarim
Album: För världen älskar vad som är brokot
"Ranarims andra album är faktiskt bättre än det förra, som också fick högsta
betyg. Det börjar med Lasse Lucidors visa Skulle jag sörja? och sen blandas
traditioner från bland annat Dalarna, Skåne och England med egna låtar. "
Bengt Eriksson, Göteborgs-Posten
"Detta är riktigt bra!
Ranarim har utökats med basist och slagverkare, och musiken är ruskigt svängig mycket tack vare det. Låtarna är en blandning av traditionellt och nyskrivet. En favorit är Mara mara minne där man samlat fyra gamla besvärjelser för att bota sjukdom och stilla blod. Musiken är skriven av Ulrika Bodén som sjunger tillsammans med dalkullan Sofia Sandén. Sofia med sin vackra och speciella röst som har en lite mörkare och mognare klang än de flesta unga folkmusiksångerskor. Niklas Roswall - världsmästare i nyckelharpa 1996, lever verkligen upp till sin titel och ger musiken en ålderdomlig klang.
Hela produktionen är lyckad med härliga och friska tempon och intressant layout.
"
Maria Hulthén, Falu-Kuriren
"Den svenska folkmusikgruppen Ranarim har fått tillökning. Nu ingår såväl slagverk som kontrabas i sättningen och det märks också på repertoaren och soundet. Den här skivan skiljer sig avsevärt från den förra ? här låter det betydligt rockigare. I mitt tycke har gruppen gått från ett kammarmusikaliskt, ibland lite stelt uttryck, där klangen varit huvudsaken, till ett mer röjigt danssväng. Och det är kul att lyssna på"
Dan Lundberg, Svenska Dagbladet Länk>>
"Snubbelsnabb, tät och driven folkmusik. Fräsch och krispig som frästa primörer kryddade med Jens Engelbrechts gitarr som knaperstekt bacon. Rösterna i Sofia Sandén och Ulrika Bodén är mäktigt täta"
Lasse Åbom, Östgötacorrespondenten Länk>>
"Lite tätare har gruppen blivit, men det då framförallt genom de båda skickliga sångerskorna, vars röster ännu mer än tidigare fungerar som likvärdiga instrument i gruppen"
Stephan Elg, Smålandsposten Länk>>
"Ranarim höjer sig över mängden och det tack vare spelglädjen, lekfullheten, variationen, det energiska drivet och en aldrig sinande nyfikenhet.
Tillsammns med Harv är Ranarim den mest intressanta av de nya unga folkmusikgrupperna i Sverige."
Lars Alkner, Värnamo Nyheter
"Skivan består av gamla folkvisor i nya arrangemang. Det är varierande låtar med snygga arrangemang och komp. Ibland kompar Niklas Roswall sångerskorna på moraharpa, en gammal form av nyckelharpa. Då låter det skitigt och bra."
Erik Svansbo, Folkbladet Östgöten Länk>>
" Här svänger det rejält. Det finns lite rockkänsla i det folkmusikaliska och tankarna går mer än en gång till Hedningarnas folkrock på 1990-talet. Inte minst genom Ranarims två sångerskor och deras stämsång och genom det höga tempot. Det är roligt att lyssna på och man blir på spelsprattlarhumör. Men det är också bra att tempot ibland hejdas med mer finstämda koraler. "
Winnie Gravlund, Helsingborgs Dagblad
"Trots trösklen är hög inför genren dudelida-di-dam så måste man kapitulera inför Ranarims senaste platta. "För världen älskar vad som är brokot". Här finns musiken som borde in på Svensktoppen, men som inte har en chans mot låtsaskultis som Nordman och mekanisk folklore som Sarek. Om man skalar av Sareks schlagerlåt allt bjäfs så blir en ofarlig liten folkvisa kvar som går att sjunga på skolavslutningen. I grund och botten är det den vi är ute efter: Ranarim har flera stycken. Som dessutom är betydligt bättre. Fler harmonier fantasifullare arr, roligare rytmer."
Gunilla Brodrej, Expressen
"Knappast något samtida projekt ger svenks folkmusik så många fasetter som Ranarim. Gruppens styrka ligger inte i modernisering eller djärva grepp, utan i variationen, och den kunskap och nyfikenhet som alla nedslagen berättar om. Repertoaren är mycket omväxlande...
... Arrangemang och låtmaterial imponerar överlag. Man vill samtidigt framhäva bandets talangfulla instrumentalister, Roswall och Engelbrecht. I lika starkt fokus står naturligtvis Sandén och Bodén, båda med klar och lidelsefull sång Ranarim har all anledning att lita på sina uttryck"
Gert-Ove Fridlund, Hallandsposten
" Ranarim har sedan i fjol utökats från kvartett till sextett genom att ta in en trummis och en basist. Redan innan hade Ranarim en ganska "tung" klang, vilket var läckert inte minst med tanke på att den förmedlades enbart av nyckelharpa och mandola/gitarr. Med den nya uppsättningen har tyngdkänslan ökat - på gott och ont. Jag tycker de närmat sig finska Värtinnä ljudmässigt och tappat lite av den egna prägeln.
RANARIMS SÅNGERSKOR Ulrika Bodén och Sofia Sandén har båda personliga stämmor - särskilt Ulrikas som är genomskinlig och klar som vatten. Jag tycker att Sofias röst utvecklats sedan senaste skivan så att den matchar Ulrika bättre i klang, den har blivit öppnare och mjukare. Båda sjunger rakt på utan vibrato. Men man ska gilla späda flickröster, de här kvinnorna är inget för den som föredrar operaskolade stämmor med brösttoner och huvudklang.
NÄR JAG HÖR GRUPPEN blir jag ofta mest imponerad av Jens Engelbrechts briljanta gitarrspel, kanske för att det är så uttrycksfullt. Niklas Rosvall får sitt spel på nyckelharpa att låta så enkelt, så självklart, att det sticker ut mindre. Men just det är snarare ett mästartecken. Anders Johnsson använder mycket stråke på sin kontrabas, elegant och svängigt och Sebastian Notini kryddar lagom med sina slagverk utan att ta över uppmärksamheten."
Ulf Torstensson, Norra Västerbotten
"Ranarims brokiga skiva med låtar som skickats från annodazumal in i ett digitalt förmedlat här och nu är så smittsamma att man vid passerade 50 önskar att noter vore ett språk alla måste lära sig."
Bengt Söderhäll, Gefle Dagblad Länk>>